När jag satt och skrev i min andra blogg förut så kom jag på mig själv att skriva om känslor som jag inte skulle göra där. Så jag klippte snabbt ut det och in här.

För er som inte vet det så jobbade jag 5 dagar i veckan från 14 juli till 22 augusti hemms hos en familj i sommras. Det var verkligen de bästa jag har vart med om i arbetslivet än så länge. Jag lärde mig att hantera barn, att hantera mig själv på ett sätt som jag inte gjorde innan. Samt att prioritera på det rätta sättet, eller rättare sagt det sättet som får mig att må bäst.

När jag umgicks med denna underbar bara familj i sommras så blev det som mitt andra hem nästan. Jag kände mig liksom som en i familjen, jag åkte med dem till sina två sommarställen, jag levde mitt liv med dem helt enkelt. Jag hade nämligen inget vidare sommarlov med tanke på att jag gick i sommarskola de 3 första veckorna. Men jag hade iaf 10 fria dagar tillsammans med min familj.

Men när jag inte var med min familj var jag med barnen jag passade. De klickade verkligen med en gång mellan alla oss. Vi liksom älskade varandra. Vi skrattade och var sura ihop.

När jag insåg att sommaren snart var slut och jag var tvungen att gå tillbaka till skolan och de skulle åka tillbaka till Finland så blev jag bara ledsen av att ens tänka på det.

Men jag fick en jätte härlig avslutning.

Jag fick tillbringa 1 dygn med Elsa (den yngsta) i Stockholm hos farmor Christina. Hon var en helt underbar människa. De va liksom som om att man kom hem till mormor och morfar. Frukosten stod på bordet när jag steg upp. Hon gav mig buss biljetter. Hon var liksom resterande av familjen helt underbar.

Det var fruktansvärt när jag insåg den natten att det var sista natten jag hade med dessa människor. När jag vinkade av Elsa så började jag gråta när jag gick på bussen. Det var så jobbigt. Jag saknade dem så fruktansvärt mycket redan då.

Tiden mellan sommar och vinter hade vi kontakt hela tiden och de kändes ändå helt okej att lämna dem, träffar ibland på mormor som vi var hos hela sommaren.

Så i vintras när de skulle vara här några veckor så ringde de tillbaka till mig och frågade mig i fall jag kunde tänka mig att passa Elsa Arvid och deras kompis Calle en dag. Då vart jag helt överlycklig. Jag skulle än en gång få träffa dessa trevliga människor och vara med dem en dag.

När jag gick in genom dörren kommer jag ihåg att jag fick en stor kram av Sigrid och sen kom Elsa och Arvid springades. Båda två gav mig pussar och kramar. Elsa som inte kunde prata ordentligt men förstod allt var jag sa i sommras utbrast Jessica. Det var så underbart att få höra det. Att de kom ihåg mig med. Det känns så underbart.

Jag tycker att alla som är i min ålder skulle kunna få chansen att få uppleva det som jag har fått vara med om. Man lär sig så mycket om människor i övrigt. Att alla verkligen är olika. Man inser vilka prioriteringar man måste göra och inser hur mycket man egentligen måste planera. Mina dagar var fulla av planeringar den tiden jag var hos dem. Jag visste precis vad jag skulle göra när jag var med dem. Man får känslan av att man har blivit vuxen, man får även en liten vuxen poäng faktiskt för er som inte trodde de.

Så varje gång jag har sökt ett jobb så har jag tagit upp detta i mina ansökningar, och alla har sätt det som ett stort plus. Även om de inte handlar om barnjobb. De kan vara precis som de jag har fått nu på Hemma. De ser att jag klarar av att ta ansvar vilket är väldigt bra.

Dagens ord blir Längtan

Härlig tjej som kollar ut på naturen, tåget till Stockholm

Hon var verkligen hur duktig som helst

Jag mådde jätte illa sista halv timman och då va hon jätte lugn

Sista gången den sommaren som jag träffade familjen

Elsa tillsammans med pappa

I julas när jag passade de små söta människorna ♥