Jag blir liksom inte ledsen över saker som hänt.

Det är först när man kommer i kontakt med de som hänt eller händer som man känner sorgen sippra ner inne i kroppen. Det är som maten som går in genom munnen och ut genom ändtarmen. Det känns som om att det är samma princip. Man vet inte riktigt när känslan kommer ut.

Jag kan aldrig riktigt bli helt glad, utan jag känner nästan skam i precis allt jag gör. Det finns nästan alltid någonstans som jag har gjort någonting, då jag kan känna lite skam. Då jag verkligen kan känna att jag har gjort någonting som har varit fel. Det kan vara mycket. Men det kan även vara väldigt lite.

Jag har tänkt mig att jag ska skriva ner här varje dag, ett nytt ord. Även om de har samma betydelse som ett annat så vill jag skriva ner de. För de ska betyda så mycket för olika människor :)

Mitt ord idag blir Förälskelse♥